Vänner
– ett empatiprogram som bygger på FN:s konvention om barnets rättigheter
Empatiprogrammet Vänner introducerades i Beirut 1998 av en av Abrahams Barns projektledare. En av hörnstenarna i Abrahams Barns verksamhet är FN:s konvention om barnets rättigheter. Vårt empatiprogram Vänner har till syfte att konkretisera denna för barn och pedagoger i förskola och särskola.
Vänner riktar sig till barn från ca 4 års ålder. En familj med Vänner består av mjuka djur och dockor från världens alla hörn. Syftet är att på ett lättsamt och intresseväckande sätt stärka barnets identitet och självkänsla som ett led i deras empatiutveckling. Varje barn får uppmärksamhet i en personlig intervju om hans/hennes förhållande till en särskild Vän.
Förslag till 6 – 8 tillfällen à 30 – 40 minuter:
1. Vuxna och barn sitter i en ring på golvet. Pedagogen berättar att det anlänt en väska utan avsändare. Väskan öppnas och alla mjuka djur och dockor tas upp och presenteras utan för detaljerade beskrivningar av deras yttre. Vännerna läggs på en fin filt eller duk på golvet för att visa att de inte är några ”vanliga” leksaker. Barnen får bekanta sig och leka med dem en stund. Därefter läggs de tillbaka i väskan.
2. Väskan tas fram. Barnen får till en början leka fritt med Vännerna. När pedagogerna tycker att barnen och Vännerna känner varandra ordentligt får varje barn välja ut sin särskilda Vän. Det är därför viktigt att det finns djur och dockor i alla storlekar och sorter. Vännerna får inte vara redan kända figurer som t ex Pippi Långstrump eller Alfons Åberg, då det begränsar fantasin. Det ska också finnas fler djur och dockor än det finns barn så att även den som väljer sist får möjlighet att välja! Det kan också vara bra att ha några dubbletter. De som blir över lägger man tillbaka i väskan som därefter ”reser vidare till andra barn…”. Barnen får ge sin Vän ett namn och berätta varför han/hon valt just den här Vännen. Somliga barn vet direkt medan andra behöver lite mer hjälp. Detta är en mycket språkutvecklande del. Med fördel används en liten mjuk boll som skickas runt till varje barn för att visa att bara ett barn pratar åt gången. Efter detta moment lägger barnen Vännerna på en noga utvald plats, exempelvis i en fin korg. Detta bör utföras med omsorg och respekt eftersom Vännerna kommer att bli barnen mycket närstående.
3. Varje tillfälle börjar med att barnen får leka fritt med sin Vän. Därefter ritar barnen ett självporträtt och en bild av sin Vän. Det är inte alltid så lätt att rita av sig själv, så använd gärna små speglar där barnen kan se sig själva. Detta moment tar en eller två tillfällen i anspråk.
4. Programmets fokus på empati kommer till uttryck genom de intervjuer man gör med barnen. De går till så att barnen sitter i en cirkel tillsammans med de vuxna. Det barn som ska intervjuas hämtar sin Vän och blir stundens huvudperson och får en central plats i gruppen. De övriga barnen ställer frågor om barnet och dess Vän: -Vad heter Du och Din Vän? -Vad tycker Du och Din Vän om? -Vad ska Du och Din Vän bli när ni blir stora? -Vad är Du och Din Vän rädda för? Pedagogerna är viktiga under den här stunden. De kan hjälpa till med frågorna. Man kan också välja att göra enskilda intervjuer om samtal i grupp blir svårt av olika skäl. Det beror naturligtvis på vad man vill lägga tonvikt på. Att få barnet att våga tala inför gruppen eller göra en mer djuplodande intervju om vad barnet tänker och känner? Pedagogen gör anteckningar under tiden och en bandspelare kan vara bra att ha till hands. Om barnet redan kan skriva kan man hjälpas åt att skriva en kort text som handlar om barnet och en text om Vännen.
5. Varje barn fotograferas tillsammans med sin särskilda Vän vid flera tillfällen när han/hon leker, målar och intervjuas. Det kan också vara roligt att bygga upp en liten fotostudio där alla barnen fotograferas en och en tillsammans med sin Vän.
6. Fotografier av barnet och Vännen, självporträttet och bilderna av den särskilda Vännen monteras tillsammans med de redigerade och utskrivna intervjuerna till en bok och/eller en utställning. Det blir något som alla kan vara stolta över! Det kan vara roligt att bjuda in föräldrar och syskon. Det är inte produkten i sig, som t ex en utställning, som är målet utan processen dit och vad som sker inombords hos det enskilda barnet. Det är därför mycket viktigt att det hela tiden pågår en kommunikation mellan barn och pedagoger. Och det är självklart ändå betydelsefullt för barnet att det blir ett synligt resultat.
Barnet får inte behålla Vännerna när programmet är slut. Däremot finns Vännerna i lokalerna under den period som programmet pågår och de måste behandlas med respekt. Innan barnen valt sin Vän är dessa inlåsta, men sedan kan Vännerna kanske delta i vissa aktiviteter. Varje tillfälle avslutas dock med att varje barn placerar sin Vän på den speciella plats man kommit överens om. Det kan dock vara svårt att skiljas från sin Vän när programmet är slut. Man kan anordna en särskild vänskapsceremoni där man knyter vänskapsband. Man väljer ut ett fint band som man klipper i två delar. En del knyter barnet om Vännen och det andra får barnet behålla som ett minne.
Artiklar ur FN:S konvention om barnets rättigheter
Artikel 2: Alla barn har samma rättigheter och lika värde.
Artikel 3: Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn.
Artikel 6: Varje barn har rätt att överleva och utvecklas.
Artikel 7: Varje barn har rätt till ett namn och en nationalitet.
Artikel 8: Varje barn har rätt att behålla sin identitet.
Artikel 12: Varje barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör henne/honom. Barnets åsikt ska beaktas i förhållande till barnets ålder och mognad.
Artikel 13 – 15: Varje barns rätt till yttrandefrihet, tankefrihet, religionsfrihet och föreningsfrihet ska respekteras.
Artikel 31: Varje barn har rätt till lek, vila och fritid.
Folder om de två empatiprogrammen:
För mer information om Vänner och om dess uppföljning Stackars Du! kontakta Elisabet Mattizon Armgard
En väska med Vänner finns till utlån via Sigtunastiftelsen! Kontakta Elisabet Mattizon Armgard